Brattfors bruk fick sina första privilegier år 1673. Här tillverkades stångjärn fram till fram till 1864, då driften lades om och man producerade endast smältstycken vid bruket. Dessa smiddes ut till stångjärn vid räckhammaren i Wij stångjärnssmedja och från 1885 i det nya valsverket. Den bruksbebyggelse som finns bevarad på platsen idag är byggda under 1830-talet och 1897.

Brattfors fick sina första privilegier 1673, samtidigt med den närbelägna Åbrons masugn varifrån man tog tackjärn till de två hammarsmedjorna i Brattfors. Där färskades och smiddes järnet till stångjärn med en metod som kallades tysksmide efter de tyska smeder som under 1600-talet förde med sig denna smidesteknik till Bergslagen.

Den övre smedjan hade två tyskhärdar och en hammare och den nedre hade en tyskhärd och en hammare. Vid varje härd arbetade en mästersmed tillsammans med en mästersven och två drängar. Smeden och svennen turades om att göra smältorna, medan den ene drängen hjälpte till då järnet sträcktes ut till stångjärn i hammaren. Den andre drängen kärrade in kol till härden.

Smideskvantitet och frakt

Stångjärnet från Brattfors kördes med häst och vagn till Gävle där det såldes vidare av något av köpmanshusen i staden. Från mitten av 1700-talet kördes det mesta järnet istället till Norrsundet där bruket skaffat sig egen hamn. Smideskvantiteten ökade genom åren från omkring 600 skeppund vid slutet av 1600-talet till 1800 skeppund i början av 1800-talet för att därefter öka allt mer.

Den stora hammarsmedjan brann ned 1768, men byggdes snabbt upp igen. Brukspatronen Mårten Bunge vid Brattforsbruk från 1793 utökade anläggningen i slutet av 1700-talet med en knipphammare, två plåthammare och en planérhammare. Hyttan i Åbron lades ned 1857 och efter det togs tackjärnet från Jädraås. Fram till att järnvägen stod klar 1890 forslades järnet med häst och vagn på en för ändamålet nybruten väg.

Produktionen och arbetarna

Produktionen i Brattfors var inriktad på stångjärn fram till 1864, då driften lades om och man producerade endast smältstycken vid bruket. Dessa smiddes ut till stångjärn vid räckhammaren i Wij stångjärnssmedja och från 1885 i det nya valsverket.

1865 övergick man från tysksmide till lancashiresmide. I den övre smedjan byggdes tre nya härdar och i den nedre två som sedan kom att utökas med ytterligare två. Den nedre smedjan lades ned 1897 och hela driften flyttades då till den övre smedjan som utökades till sju lancashirehärdar och en nyinsatt mumblingshammare. Varje lancashirehärd sköttes av två mästersmeder och två drängar. Man arbetade i skift om sex timmar vardera. Från 1898 hade arbetarna varannan lördag samt söndagen ledig. De sista sex lancashirehärdarna drevs i Brattfors fram till 1919 då järnbruket lades ned efter 246 år.

Brattfors bruk idag

Den bevarade bruksbebyggelsen utgörs idag av en liten herrgårdsbyggnad samt fem rödfärgade smedsgårdar utmed en bruksgata, byggda under 1830-talet. Därutöver finns även fyra uthus av trä, en kvarnbyggnad samt mumblingshammaren från 1897 kvar.

Källa: Länsstyrelsen

Tillbaka till Brattfors